2011 års Formula 1™-säsong var mycket minnesvärd för Pirelli!

Det legendariska P Zero™ Formula 1™-däcket är tillbaka som single-seater i F1™ igen efter 20 år. Pirelli är officiellt tillbaka i F1™ som den enda nya leverantören för världsmästerskapen under en treårsperiod från och med 2011.

Vi startade detta treåriga avtal med två mål: att göra tävlingarna mer spännande för en av de största uppvisningarna i världen och att hjälpa för unga förare i karriären genom att leverera däck till GP2 och GP3.

Formula 1™ har tillåtit oss att visa vår högteknologiska ståndpunkt och kunskap som alltid varit i centrum för vårt företag. Vår motorsportfabrik nära Istanbul visar banbrytande tekniker, men som alltid är det Pirellis människor som gör detta företag speciellt. Pirelli har redan varit inblandad i motorsport i mer än 100 år och vi är också kända för att göra världens mest eftertraktade Ultra High Performance-däck.

Georges Boillot, den franska föraren som den 12e Juli 1913 vann det Franska Grand Prix loppet på Circuit de Picardie i Amiens med en 5,6 liters Peugeot. Andra plats vanns av Jules Goux, som också körde en Peugeot. Båda tävlade med Pirellidäck.

Pirelli hade redan då försett racingdäck till biltillverkare i flera år, men Boillots vinst var Pirellis första i ett internationellt Grand Prix, som mer eller mindre var dåtidens Formula 1™.

VD Piero Pirelli sa att han var säker på att ”alla företagets anställda, och speciellt cheferna och arbetarna på Avdelning 4, skulle bli stolta av att höra nyheterna om företagets första viktiga vinst utomlands, som innebär hopp och löften om nya och större framgångar”.

Framgångar skulle komma, och det startade 1921 när Jules Gaox vann Italienska Grand Prix i Brescia med en Ballot 3L, och sedan Franska Grand Prix i Strasburg år 1922 med en Fiat 804 tillsammans med Felice Nazzaro.

I September 1922 blev racingbanan Monza invigd i Italienska Grand Prix. Pietro Bordino slog ut Felice Nazzaro, och båda körde en sexcylinders Fiat 804, självklart utrustade med Pirellidäck.

Dessa var de gyllene åren för Fiat-Pirelli samarbetet, men vi arbetade också tillsammans med andra tillverkare såsom det historiska Itala och det Amerikanska Miller, och deltog i race som var ämnade att blir motorsport-klassiker, såson ”Targa Florio” och ”Mille Miglia”.

Den 17e Augusti 1924 så dedikerade “Domenica del Corriere” dess omslag till “den Italienska bilindustrins triumf”: segern gick till Giuseppe Campari, en förare från Milano, på banan i Lyon, Frankrike.

I Beltrames teckning sitter Campari bakom ratten på en Alfa Romeo 10 med Pirellidäck, som redan använde kord teknologi med ovävda kordstommar som förbättrade gummit och pålitligheten.

Kombinationen mellan Quadrifoglio och de klassiska P2 och P Lunga var starten på en rad av racing segrar som skulle hålla i sig i mer än trettio år.

Giuseppe Campari, Antonio Ascari och Gastone Brilli Peri var förarna som gjorde ett namn av Alfa Romeo-Pirelli samarbetet genom hela 1900-talet på banor i Frankrike, Italien och Belgien.

1925 vann Brilli Peri det Italienska Grand Prix på Monza och tog hem det första Grand Prix Världsmästerskapet.

Pirelli-Alfa Racing, tränat av Ferraris Team, fortsatte att vinna under 30-talet inte bara på banan, utan även i klassiska biltävlingar.

Mille Miglia föddes 1930 och Alfa 6C 1750, körd av Campari, lyckades bryta Bugattis historiska dominans. Det började med Varzi, Nuvolari, Brivio och Taruffi, och Pirelli Stella Bianca förtjänade sitt smeknamn ”segerns däck”.

Tack vare sitt engagemang inom motorsport så genomgick strukturen av Stella Biancas slitbana en dramatisk evolution. Redan 1932 fanns ”supersport” versionen tillgänglig för racingbilar, och den följdes av ”Pescara” som var avsedd för banan.

1933 körde Giuseppe Campari en annan modell som Pirelli skulle komma att få en lång historia med, och vann Franska Grand Prix med en Maserati 8C.

Mot slutet av 30-talet var Maserati 8C fortfarande klart dominerande. Quadrifoglio bilarna utrustade med Pirellidäck vann Mille Miglia 1937 och igen 1938.

Trident vann igen och denna gången var det i 1939 års upplaga av Sydafrikas Grand Prix tillsammans med Villoresi. Villoresi var framgångsrik ännu en gång i Frankrike 46’ och igen 48’, med Giuseppe Farina vid hans sida.

Det första omslaget till Pirelli Magazine som publicerades i November 1948, illustrerade Tazio Nuvolari. På 30-talet, med hjälp från mannen från Mantua, så skapade Pirelli och Alfa Romeo en stor del av Formula 1™ historien. (Som inte ens var känd som det då). ”Varje tidsålder har sina eremiter och religioner”.

”För mig verkar det som om Nuvolari är hastighetens eremit...” skrev Orio Vergani i hans artikel ”Nuvolaris Liv”, som publicerades i tidningen.

Och i samma utgåva under delen ”Monza banan och dess problem med hastighet”, dedikerad till återöppnandet av Monza-banan efter kriget, så tog Pirelli Magazine sitt första steg in i de fantastiska år som skulle följa med återuppbyggandet av bilindustrin.

Formula 1™ skapades officiellt, och bilen att vinna över var fortfarande Alfa Romeo 158 med Pirellidäck, körd av Jean-Pierre Wimille. .

Alfa Romeo åkte ur 1952 års tävling, och lämnade vägen öppen för stjärnskottet Maserati. Med monterade Pirellidäck så hade bilarna från Trident dess största framgångar tillsammans med den Argentinske föraren Juan Manuel Fangio: han körde Maserati 250F till seger och vann världsmästerskapet både 1954 och 1957.

Den senare segern uppnåddes med Pirellis ”fabriksrester” efter att Milano tillverkaren åkte ur tävlingen.

En ny stjärna var på väg att tändas: Ferrari. Dess grundare, Enzo, hade kört för det kända Alfa-Pirelli teamet, och det var med däck från Milano-tillverkaren som Ferrari 125, körd av Alberto Ascari, tog sig an banan och vann 1949.

Ascari-Ferarri-Pirelli var trion som 1952 och 1953 vann allt som gick att vinna. I 1953 års oktoberutgåva av Pirelli Magazine döpte världsmästaren det nya ”segerns däck” till Pirelli Stelvio.

I December 1956 så avslutade ett uttalande en era:”...efter ett långt och intensivt deltagande i motor och motorcykelracing så har Pirelli valt att stoppa produktionen av racingdäck.”

Teknologiska insatser fördes vidare till det nya, revolutionerade däcket: Cinturato.

Pirelli återvände till Formula 1™ år 1981, med den Candy sponsrade Toleman-Hart TG 181 körd av Brian Henton och Derek Warwick.

Hos Pirelli så var Piero Sierra Produktchef: ”Efter många framgångar i enduro och rallytävlingar så kan Formula 1™ ses som en natrulig evolution av våra nya sportplaner...”

Pirelli P7, som monterades på Toleman F1 var radiala däck med ett assymetriskt slitbanemönster. Alltså, den inre skuldran är mer rundad än den yttre skuldran. Denna lösning ökar hanterbarheten och ökar greppet på asfalt, tack vare kompensationen för den negativa välvningen som radiala racingdäck kräver.

I Juli samma år, som tillägg till Toleman, så introducerades andra team: Arrows-Beta med Ricardo Patrese och Siegfried Stohr (senare Jacques Villeneuve), och vid Monzas Grand Prix, Fittipaldi med Rosberg och Serra.

Samarbetet med Toleman-Candy fortsatte under 1982 års säsong där de två bilarna anförtroddes åt Derek Warwick och Teo Fabi. Samarbetet med Arrows-beta forsatte också, med förare som Henton och Baldi. Andra team introducerades också: Osella (Jarier och Paletti), Fittipaldi (Serra) och March (Mass och Boesel).

I November 1982 annonserades det att Pirelli skulle, för 1983 års säsong, utrusta Lotus JPS körd av De Angelis och Mansell, men också Toleman-Candy med Warwick och Giacomelli.

Under 1984 års säsong fortsatte Pirelli att utrusta Toleman. Att köra med engelska bilar var ”en utmärkt testförare som hans unga ålder till trots har gett oss en källa av användbar information om bilens och däckens beteende”, som Pirellis tekniker uttryckte sig. Den unga testföraren var Ayrton Senna.

I Oktober 1984 annonserade Bernie Ecclestone:”...vi har nått ett tre-års avtal med Pirelli, baserat på att däcktillverkaren kommer samarbeta med Brabham-BMW för att utveckla och leverera (för 1985 års säsong) Formula 1™ däck.

Vi har följt Pirellis framsteg med intresse genom hela 1983 och 1984 års säsonger, och vi är säkra på att Pirelli, kombinerat med ett konkurrenskraftigt team, kommer uppnå samma resultat som de gjort i alla andra racingkategorier de deltagit i.”

1985 års säsong vittnade om att Piquet vann Franska Grand Prix på Le Castellet.

Samarbetet med Toleman (som hade blivit Benetton) och Fabi fortsatte, och Ligier tillsammans med De Cesaris och Laffite och Osella tillsammans med Ghinzani introducerades.

Vid 1986 års säsong fortsatte samarbetet med Brabham (med De Angelis och Patrese bakom ratten), med Benetton (Fabi och Berger), med Ligier (Laffite och Arnoux) med Osella (Capelli) och med Minardi (De Cesaris och Ghinzani). Berger vann Mexikos Grand Prix.

Pirelli annonserade dock vid slutet av 1986 års säsong att de skulle dra sig tillbaka från Formula 1™.

Pirelli återvände till Formula 1™s racingbanor under 1989 års säsong. Teamen var Brabham (Modena), Minardi (Martini) Dallara (De Cesaris) och Zakspeed.

Efter ett år av experimenterande så introducerades år 1990 samarbetet med Tyrrel och Alesi.

Benetton och Pirelli tillsammans igen. Nelson Piquet, ännu en gång tillbaka med Pirelli efter sex år blev tillfrågad att kommentera: ”Överenskommelsen fortsatte att mogna under säsongen. När vi förstod fördelerna med att Pirellis däck gav oss bilar som annars inte skulle ha varit konkurrenskraftiga, speciellt på vissa banor, så gjorde det oss till förare och Benettons tekniska chefer fick verkligen stanna till och tänka efter”

År 1991, förutom Benetton som hade en viss Michael Schumacher som andreförare, så försåg också Pirelli Brabham, Scuderia, Italia och Tyrrell.

Och den 2a Juni så vann Piquet en ytterligare Grand Prix, denna gång i Kanada. Stefano Modena som körde Tyrrell-Honda, kom på andra plats.

Dario Calzavara var chef för Racing aktiviteter: ”denna nya framgång är en bekräftelse på att det var rätt val att delta i motorsporttävlingar som en viktig del i utvecklingen av våra däck.

Det systematiska utbytandet av know-how mellan de olika sektorerna tillåter oss att experimentera med innovativa lösningar på racingbanor under extrema förhållanden, lösningar som sen kan överföras till våra massmarknadsprodukter”.